fanti

Idag ska jag på begravning klockan elva. Inte alls roligt. Jag tycker verkligen inte om sånt. Får panik av bara tanken. Men de är Svea min farmor som dött så självklart ska jag dit. De är Jonas Alner som är präst. Han brukar få till de på ett bra sätt så de känns avslappnat och fint.
Efter begravningen ska vi äta smörgås tårta här hemma. Konstigt egentligen att man äter efter, är de inte de? Hur som helst så ska nog allt gå bra. Farmor blev 92 år gammal hon somnade lungt och stilla in och förhoppningsvis sitter hon där uppe tillsammans med farfar Stig nu.

Igårkväll var jag och Mamma barnvakt. De blev två barn att passa. Abbe och Ebba (Abbes kusin). Henns mamma låg hemma med hemska värkar och ska åka in och föda när som helst. Så Ebba bor hos Magnus och Sandra tills allt är klart. Så när som helst annländer det en lillebror eller lilla syster.
Man blir helt slit av att passa två små samtidigt. Dagmammor måste vara underskattade alltså!

Så var jag hos doktorn igår med min migrän. Den har blivit så hemsk sista tiden, lider av hemska annfall 5-6 dagar i veckan just nu. Kände att de inte är sunt att knapra i sig två askar voltaren i veckan. Började bli en voltaren knarkare. Efter många om och men hos doktorn samt tusen frågor så visade det sig att de inte alls är migrän jag lider av.
Jag har kraftig stress huvudvärk med samma symtom som migrän.
Tydligen så har allti blivit för mycket de sista året. Visst har jag känt mig stressad och pressad men jag trodde att så känner väl alla mer eller mindre så har jag tatt en tablet och kört på som vanligt.
Så nu har jag struntat i kroppens varnings signaler allt för länge, därför de är så illa som de är nu. Hade jag inte tränat så mycket som jag gör hade jag aldig fixat de så länge som jag gjort sa doktorn. När man tränar utsöndras lyckohormoner och man tar bort lite av stressen.
Hur som helst så ville hon inte ge mig stark migrän medecin för då skulle jag bara ta dom och fortsätta ignorera problemet som jag gjort innan. Till slut så smäller man in i väggen 24 år gammal. Varken kul eller bra.
Hon ville ge mig en medcein som från början är en hjärt och blocktrycksmedecin. Men man ger den även till folk som msåte lugna ner sig. Den fungerar så att den sänker blodtrycket, eftersom jag har normaltryck så kan jag få problem när jag sätter mig upp och gör för hastiga rörelser. Sen dämpar den ner hjärtsalgen så hjärtat omöjligt kan slå för fort. Man kan nå en maxpuls på ungefär 150.
Jag blev fullkomligt vansining. Hur tusan ska man orka träna när man inte kan få upp plusen. Jag vill inte gå omkring oklös i en davla hela dagarna pga att jag inte kan hantera min stress. Så efter lite tjat fick jag en chans att försöka lägga om hela livet. Ändra livstil, ta itu med allt och se om de får mig att må bättre. De är ingeting som sker över en natt, men fixar jag de på nån månad så slipper jag medecinen! Yeah!
Anledningen till att jag skriver om ett här i bloggen är för att alla ska få reda på de. De är viktigt för då blir de lättare för mig.
Så nu är det regelbunda mattider, är de fullt med kunder på jobbet så är de, jag ska inte trycka in folk när de gentligen inte finns tid. Ska blir bättre på att boka in lunch och paus. Intre stressa iväg till träningen, hinner man inte till ett pass börjar kan man köra själv i gymmet.
Måste lära mig va själv ibland, man behöver inte umgås med folk vargekväll när man egentligen är helt slut.
Inte hålla på att klippa folk på kvällar och helger, när man är ledig så är man ledig. Samt inte stressa iväg med tåg och bussar. De går fler tåg liksom...
Lära mig säga nej helt enkelt!
Detta va ju ett skit tråkigt inlägg, förstår om ni slutade läsa efter två meningar. Men ja såhär är de. Nu är de skrivet och behövs inte ältas mer!
Hörs sen med lite roligare inlägg. Nu väntar duschen efter ett härligt friskis pass nu på mrogonen!